Inte förrän idag förstod jag vilken genial uppfinning rollatorer egentligen är! Det var som så att jag var ute på min dagliga promenad då jag träffade på en gammal vän till familjen som precis varit och köpt sig en skimrande rödlackad rollator, som han satt på utanför matbutiken i sällskap med tre andra pensionärer som även de njöt av solen och dragspelsmusiken som en yngre kvinna bjöd på. Han hade nyligen drabbats av en stroke men var uppe på fötter igen och han visade stolt upp sin rollator som han döpt till Majsan efter sin fru som gått bort några år tidigare. Vi slog följe in till mataffären och han lastade sin rollator med varor och stödde sig på den när han blev trött, när vi kom till kassan satte han sig återigen på Majsan medan han väntade på att få betala.

På med varorna på bandet, betala och sedan ner med varorna i rollatorns stora korg. Hur hade han orkat utan sin rollator? Det hade blivit färdtjänst, utan tvekan, tyckte han. Det enkla hjälpmedlet gjorde honom mobil igen och han berättade hur lycklig han varit när rollatorn äntligen kommit. Efter att ha legat sängliggande och soffsittande hade musklerna snabbt minskat men med sin rollator hade han snabbt kämpat sig tillbaka på benen och nu tycktes inget i världen stoppa honom från att leva det liv han tidigare levt, innan stroken. Så enkelt, men samtidigt så genialt. Tänk att en korg med handtag på hjul kan förändra en människas premisser så radikalt. Vi skiljdes åt och jag hejade på hans vänner som han satte sig intill på nytt. Utan minsta ömkan tog jag min matkasse och gick hemåt med känslan av att allt ordnar sig, med lite hjälp och ett jävla anamma.